Nu har Eddie fått en egen hemsida där Du kan läsa mer om honom o vad han har för sig: http://zetterljungs.cybersite.se/

jo visst går livet vidare o visst måste det bli vardag MEN det är verkligen inte lätt, sorgen o saknaden smärtar... när jag öppnade PC:n på jobbet idag ligger där 2 hundhår från Nisseman, älskade älskade vovve! Du o Dina krulliga hårstrån kommer vara med oss länge o varje gång är det en hälsning o en påminnelse om att den bästa av alla bästa här i världen hade vi lyckan att få lära känna....

Tårarna tar aldrig slut, det kommer bara mer o mer så fort man tänker på Dig. Visst är det en ohygglig lättnad att veta att Du ALDRIG ALDRIG mer behöver ha ont, jag inser först efteråt hur mycket jag oroat mig för att Du hade ont eller led på något sätt. Du var ju omöjlig på att visa något, Du dolde ALLT sånt, aldrig aldrig klaga..det var Ditt sätt.

Men sorgen är större än lättnaden ändå, det är ingen underbar lurvig vovve som buttar med nosen på min arm när jag sitter o jobbar längre, ingen ljuvlig varelse som så fort mobilen ringer är där o krafsar på benet med tassen o ber om kel....det är inte lika roligt att jobba längre, jag saknar Dig jobbarkompis!!!!!!!!

TACK Eddie för att Du finns hos oss och hjälper oss komma vidare, eller kanske mer att vi hjälper varandra att komma vidare :) Du vet inget liv utan Nisse o Du undrar så vart han tagit vägen, det går ingen förbi. Du är livrädd så fort M eller jag går - verkar som Du inte tror att vi inte ska komma tillbaka. Känns långsökt att kunna lämna Dig ensam, just nu, tack o lov att vi har så bra arbeten så Du kan vara med oss hela tiden kära lilleman. Du lyssnar som aldrig förr när vi är ute o har gått lös mest hela tiden sedan det hände.... gäller att vi nu är tillräckligt intressanta för att Du ska vilja fortsätta lyssna på oss o vara nära. Ikväll när vi var ute vände Du i luften i full fart bara jag ropade Ditt namn...unbelievable... från att första tiden hos oss ha varit mer av en vildhund : )   som låg i Ditt hörn under trappan i hallen o vaktade vad Du kunde komma över o ute i skogen roade Du Dig med att äta bark o kvistar .... Du lärde Dig kanske av Nisse o senaste halvåret har Du också börjat gilla att bli klappad o kela med oss, ligger i fåtöljen med oss framför brasan, sover hos oss i sängen .... man tror knappt det är sant men mysigt o just nu ovärderligt för oss!!!!

Nisse älskade älskade ängel, nu är det dags att tända Ditt ljus på verandan så Du ser från stjärnhimlen att vi tänker på Dig o ... så rinner tårarna igen... men låt dem rinna...

Love you angel!!

A

Minns Du älskade ängel när vi övade oss på snöänglar Du o jag...

...han är hemma i himlen hos mormor o morfar o jag är helt säker på att morfar Nisse kommer sköta om honom minst lika bra som vi kunnat, troligen ännu mer tålamod att sitta o klappa honom o kelas o nu har de ALL tid i världen för det.

Kl 13.25 somnade vår superhjälte in lugnt o stilla med sin dummy från Minna o Leo i famnen. Det sista han fick göra var det han älskade allra allra mest...springa ut till bilen o hoppa in. Oerhört skönt också att Nisse är van och trivs på Strömsholm, inte minsta stress att komma dit utan något han är van vid och tycker känns helt OK. Det var saker som gladde oss mycket idag. Fina lokaler, underbar personal, de gjorde det hela så mycket lättare för oss. Tack Strömsholm!!!

Nisse har haft en bra sista dag i livet, även om smärtan i benet säkert var stor. Hans ÄLSKADE massörska var här o tog farväl av honom o han fick massor med kel och tänk att få det av någon man älskar så mycket sin sista dag i livet, lyx för en hund!! Dessutom fick han MASSOR med leverpastej som hon hade i fickan : )  Det gillade han !!! När hon gick så tittade han efter henne o jag är säker på att hon är en av dem han VERKLIGEN kommer komma ihåg i sin himmel, hon har gjort sååå mycket för honom!!

TACK ÄLSKADE NANCY för att Du hjälpte oss och ge honom några fina o bra sista år i livet trots alla odds!

Han fick leta paket i trädgården som han sen låg o öppnade i lugn o ro på gräset, han fick tuggben som han också låg i gräset o tuggade på. Sen var vi en sväng uppe på hans berg o visst, lite jobbigt att komma dit men där uppe har han varit mycket sen första dagen hos oss o där älskar han att apportera så en liten kort apportering efter min handske...som vi gjort såååå många gånger o han älskar det!!! Vi satt på berget tryckta mot varandra o tittade ut över skogen, det har vi också gjort många gånger, bara sitta där o njuta av varandra.

Sen var det dags att ta farväl av E o de låg ute på gräsmattan o Nisse fick en hel småyoghurt...han som "bara" brukar få slicka ur burken när någon ätit upp det mesta av yoghurten.

Som vanligt rusade han trots sitt onda ben ner till bilen med sin dummy i munnen, just då var det svårt att se hur dålig han var, men det är också typiskt Nisse. E var snäll o tog hand om Eddie här hemma, ingen lätt dag för hónom heller o hon fick faktiskt låsa ytterdörren för Eddie försökte öppna den o komma efter oss ut. Stackars liten, hur ska man förstå det här när man är vovve??

På Strömholm myste J o Nisse ute på gräset medan vi ordnade med alla papper och sen gick vi bort till den fina mottagningen just för detta ändamål, så fint o mysigt och trevligt!!

Vi fick en stund i väntrummet o Nisse låg i mitt knä o bara myste, inte stressad o orolig utan där med oss lugn o trygg.

När det var dags att somna in låg han så lugnt på fällen med dummien intill sig och huvudet i mitt knä, J o M satt bredvid o klappade honom, precis såhär som Nisse alltid älskat att ha det, så många som möjligt runt omkring o mycket närhet o mys.

Kl 13.25 somnade han in lugn, trygg o nu för alltid helt utan smärta o besvär. Det är så tungt och svårt men tänk så bra att han inte behöver lida mer. Nu har han fått sina vingar o flyger ut över ängarna o sjöarna o han kommer alltid alltid vara med oss vart vi än är o vad vi än gör.

Nisse har varit en hund som kom till oss som en skänk från ovan, han har varit en riktig kämpe o superhjälte, han klagade aldrig trots allt ont han haft o han har gett oss så mycket kärlek och lycka, ingen kommer någonsin kunna ta hans plats i våra hjärtan!!

Tack snälla Leo o Minna för allt stöd när det varit svårt och för att vi fick förmånen att ta hand om Nisse!

 TACK älskade vovve för allt vi fått och för att vi fick de här underbara åren med Dig!!

We will for always always remember you and you will for always be in our mind and thoughts!! Love you angel!!!

A

nu är beslutet fattat, Nisse ska inte behöva lida mera. I eftermiddag ska vi hjälpa honom att få sina änglavingar så han kan flyga ut över ängarna o sjöarna. Han har gjort så mycket för oss och det här är just nu det bästa vi kan göra för honom hur tufft det än är för oss själva. Tårarna håller på att ta slut men konstigt nog finns det hela tiden fler, man måste bara låta dem rinna. Det vi kan trösta oss med är att han haft ett bra liv trots sina krämpor och vi har verkligen gjort det vi kunnat för att han ska ha det så bra som möjligt hela tiden, en liten tröst är det just nu för oss själva i alla fall. Han har fått några extra år tack vare behandlingar, sjukgymnastik, simning och inte minst massage!! Den här dagen är lika jobbig för Nisses massörska som för oss, likväl som hans uppfödare och våra närmaste. Fantastiskt stöd har vi av alla och det gör det hela ännu lättare.

I morse när M o jag tog ut hundarna efter frukost såg vi hur rätt vi gör när Nisse knappt kunde gå hem efter 100 m promenad, ett skutt o sen JÄTTEont i benet. Det gör beslutet lite lite lättare att man vet att det är rätt tid!

Morfar o mormor, vi vet att Ni kommer ta hand om honom när han kommer, det känns så skönt att veta, nu äntligen får Nisse träffa Nisse, det är ju lite coolt mitt i alltihop.

Nu ska vi fortsätta kela o gulla med vår älskling en liten stund till, njuta av hans närvaro o ge honom så mycket kärlek och styrka vi kan så han får med sig på resan.

Kram på Er alla som tänker på oss.

A.

Idag när vi var nere vid badet o Nisse skulle få bada lite så sprang han ut på bryggan, tillbaka in o hoppade ner i sanden o sen ut i vattnet. Då såg jag att han inte satte ner sitt brutna ben över huvud taget. Något hade alltså hänt IGEN. Trots badvattnet, änderna o mycket adrenalin gjorde det alltså så ont att han inte satte ner benet över huvud taget. Inte bra alls!!! Vi gick sakta hemåt o då gick han på benet men haltade. Väl här hemma och efter att ha legat en stund o vilat så ville han inte sätta ner benet igen, i alla fall inte belasta det.

Just nu håller vi på att inse att hans ben kommer ALDRIG läka, han kommer aldrig mer få chansen att hoppa och skutta som en glad hund utan att få ont av det. Ett sånt liv är han inte värd vår guldklimp. Just nu känns det som det blir allt mer klart även om det gör oerhört ont!!!

Love you darling!!

A