Nu har förstoringarna på Nisse som vi beställt kommit och tavlan där han springer glad o lycklig över den snöiga ängen med vanten i munnen o öronen rakt ut är på plats i hallen. Därifrån hälsar han oss välkommen så fort vi kommer hem o öppnar dörren. Det är en av de gladaste bilderna vi har på Nisseman!

I helgen som var gjorde vi också klart en minnesbok om honom och den är på tryck just nu, längtar tills den kommer.

Sorgen över att inte ha honom hos oss längre vill inte gå över och det kommer ta lång lång tid, kanske speciellt för mig. Nisse var ingen vanlig hund, han var en del av mig och med tanke på allt vi gått igenom tillsammans så fanns det så specialla band mellan oss. Jag saknar honom varje varje dag!

Känns i alla fall jätteskönt att vi kommit ett steg längre o fått upp bilderna och när vi också får minnesboken så tror o hoppas jag att vi i alla fall kommer ett steg längre i vårt sorgearbete.

Askan står fortfarande kvar i hallen, det har ännu inte känts som någon annan plats är god nog åt honom men vi får se tids nog.

Ta väl hand om varandra.

Kram A.

Änglavovvens matte