Ett år har gått av sorg o oerhörd saknad efter den kanske mest älskade hunden av alla hundar, Kvicksan's Ladykiller, vår Nisse .

Återigen till Minna o Leo, vi är er evigt tacksamma för denna fantastiska underbara ljuvliga hund som ni anförtrodde åt oss. Tack kära Ni!

 Nisseman

Frågan är om han "bara" var en hund för oss, nej faktiskt så var han så mycket mer och omständigheterna runt honom och oss själva och allt omkring oss gjorde att för vår familj och framför allt för mig så var det inte "bara" en hund. Han var en del av mig, en del som försvann o blev en ängel för precis ett år sedan.

Perioden då Nisse lämnade mig var också början på en ofantligt jobbig period i mitt liv med många sorger och bekymmer som jag nu under året sakta och säkert stegat mig igenom på ett eller annat sätt. Jag har funnit ett sätt att lugna ner tempot betydligt både vad gäller jobb o fritid. Jag har förlorat min bästa vän som nu är en ängel tillsammans med Nisseman uppe i himlen o jag saknar henne varenda dag. På något sätt har jag ändå hittat ett sätt att gå vidare utan dem båda fysiskt närvarande i vardagen, minnena o bilderna, sakerna, kunskapen, rörelserna, orden o ljuden finns kvar o de är med mig o säkert många andra dag ut o dag in o tröstar o hjälper. Det har också hänt mängder av positiva saker under det här året och även det hjälper naturligtvis till att se framåt mer än bakåt.

Nisse har under hela det här året på ett sätt även fysiskt funnits med oss, hans urna har haft sin plats på byrån i hallen och där han han hälsat oss välkommen hem varje gång vi kommer och han har stannat kvar o vaktat huset medan vi gett oss av. Han har fått vara med o säkerställa att Eddie började äta igen då han fick Madonna att leka o busa med.

Nu på årsdagen var det dags för det allra sista avskedet och nu äntligen har han på alla sätt vandrat vidare och sagt sitt sista adjö till oss som blev kvar. Vår egen lilla "Ferdinand" som mycket hellre luktade på blommorna o gjorde sällskap med människor som ville klappa än att springa runt o leka med de andra vovvarna.

Sin slutliga långa sköna vila har han fått på en fantastisk äng fylld av vitsippor, kottar o pinnar, gräs o stenar, inte långt från vattnet, den miljö där han trivdes så fantastiskt bra.

Jag hoppas o tror Nisse att du hade ett riktigt bra o lyckligt liv även om det blev alltför kort.

Tack för allt älskade Nisseman, du kommer för alltid finnas längst in i mitt