Idag vi Nisse o jag på en spännande utflykt. Vi följde med massörskan (dvs Nisses bästa Nancy) till Stockholm tillsammans med två labradorkillar och deras matte. Vi skulle träffa massörskans "massagefröken" från hennes utbildning och hon skulle få massera alla 3 killarna o ge feedback till Nancy på vad hon kände o tyckte om grabbarna och detta då i syfte att Nancy skulle lära sig mer och stämma av att det hon gjort och känt var rätt o riktigt. Alla behöver vi då och då vidareutbilda oss o jag o den andra matten Vanja tyckte det här var jätteintressant. Vilken tur man har som får vara med på både det ena och det andra o man lär sig sååå mycket.

Vi träffades hemma hos Nancy o killarna fick bekanta sig lite med varandra vilket gick alldeles utmärkt, Nisse, Tiger och Kaxe verkade tycka att de var rätt OK allihop o kände inget större behov av att göra ngn jätteaffär av att de skulle dela bil till Sthlm.

Vanja hade en jättestor bil o hade ett galler som delade av baken så Nisse fick en egen "kuppe" o alla verkade lugna o lyckliga med att få åka bil.

Vi tjejer hade också rätt trevligt i bilen o alltid kul att få prata lite hund med nya vänner.

Vi hittade upp till adressen i Vallentuna där ingen av oss hade varit o kom i god tid så vi hann rasta hundarna lite innan vi träffade fröken Jessica.

Hon var ohyggligt pedagogisk, kanske man är när man är lärare ; ) och gick igenom varje hund så noggrannt o kände o klämde o kollade o tittade o vi fick även gå ut o provgå, provspringa o provstå så hon kunde kolla både här o där o allt möjligt (o även lite omöjligt...haha).

Hon var noga med att fråga o ta reda på fakta av mig o Vanja och också av Nancy för var o en av vovvarna o hon var också duktig på att förklara o berätta för oss oinvigda på ett sätt som gjorde att vi förstod hur hon tänkte o vad hon tittade o kände efter, det var verkligen jättespännande.

Vad gällde Nisse så hade Nancy helt rätt, han är stel i höger fram, framför allt i skuldran o så har han ju alltid varit sen vi började på massagen. Det som hänt sista veckorna är att han reagerar när man klämmer på tassen o det är nytt, upptäckte vi förra gången vi var hos Nancy o det är kvar fortfarande. Jessica såg också tydligt att Nisse belastar inte höger framtass som han ska och när hon visade hur vi kunde titta så blev det ju rätt tydligt, fast det hade jag VERKLIGEN inte sett om hon inte visat hur jag ska titta!!! Nu pratar vi små små små utteputte små saker man tittar efter ; ))

För övrigt tyckte hon att Nisse kändes väldigt bra i kroppen just nu, helt OK i hals o nacke där det stundtals varit lite stelt, han känns också helt OK i ryggen runt sina spondylos, han reagerar något där diskbråcket varit men inte så det är något exceptionellt, överlag i rätt bra form FÖRUTOM tassen. Hon tyckte vi skulle kolla med veterinären o i alla fall undersöka o röntga för att se om det är ngt fel.

När jag nu i efterhand rannsaker oss o då är det ju sååå bra med bloggen o sökfunktionen här ; )) så är det ju de facto så att i januari 2007 fick han ett sår i höger framtass, vi var hos veterinären för att kolla det o hon sa att man inte behövde öppna såret o se om det fanns ngt därinne för är det ngt skräp som kommit in så kommer det komma ut av sig själv. Såret läkte sedan efter några veckor o vi glömde bort det bland allt annat som sedan hände med Nisse.

Det som hände sen var att på senvintern i år så skrek Nisse till en gång när M var på väg till jobbet en morgon med hundarna o sen lyfte han sin högra framtass o tittade på den. Han fortsatte sen gå och utan att halta o M förstod aldrig vad det var som hände egentligen. Det vi sedan märkte var att Nisse inte gillade att gå på grusad asfalt, han undvek det o det verkade göra ont i tassen. Egentligen har han nästan alltid undvikit grovt grus men vi har mest trott att det var sån han var utan att tänkt så mkt på det.

När man nu summerar så misstänker jag att det ändå hände något den där gången när han hade ett sår, endera så kom det faktiskt in ngt skräp som jag då misstänkte o det har nu kapslat in men känns av i vissa lägen alt så hände ngt annat den gången, spricka, lös benbit, mjukdelsskada, ja jag har ingen aning. Men just nu tror jag nästan att det var då det hände ngt o sen av ngn anledning så gjorde det här sig gällande den där gången i vintras igen när de gick till jobbet o sen har det nu gjort sig gällande igen. Vi får se, på fredag ska vi tillbaka till Strömsholm för att kolla såret från tanden så då har vi passat på att boka tid för att kolla tassen också, så det blir väl antagligen en ny röntgen. Undrar ifall både Nisse o jag blir självlysande av all strålning snart.

I alla fall allt som allt en jätteintressant dag i Sthlm o STORT TACK till både Nancy som tog oss med, Vanja som var en mycket trevlig ny bekantskap o förståss Jessica som lärde oss en massa nya saker.

We'll meet again!

A